Sqvalperup 12

Det lite märkliga kvartersnamnet Sqvalperup blir ännu märkligare när man betänker att det kom till av ett missförstånd. Långt in på 1900-talet trodde man att de äldsta delarna av Malmö här nere vid havet hetat Sqvalperup. Men det hette Nedre Malmö, till skillnad från den ursprungliga landsbyn, Övre Malmö, som låg i närheten av Triangeln. Kvarteret gränsade direkt mot stadsmuren, nuvarande Norra Vallgatan. Utanför låg en bred strandremsa där fiskarna torkade sina nät och handelsmännen landade sina laster från städerna runt Östersjön. I korsningen Norra Vallgatan/Hamngatan låg Malmös äldsta fästning – ett torn som med tiden kom att ingå i stadens försvarsmur. Fästningen revs på 1700-talet efter att det fungerat som magasin i många år.

‍

1853 startades Kongliga Elektriska Telegraf-Werket i Stockholm och redan året där på hade man dragit en ledning över Göteborg och Helsingborg till Malmö. Och växte sedan hastigt. Under de första 50 åren fördubblades omsättningen och antalet abonnemang vart femte år. Då varje abonnemang krävde en egen ledning in till centralen, såg Malmös stadsbild väldigt annorlunda ut jämfört med idag. Över taken gick ett virrvarr av ledningar som alla ledde hit. Först vid sekelskiftet började man gräva ner ledningarna. Inte för att försköna staden, utan för att slippa problem med störningar och nedblåsta ledningar.

‍
Från 1885 växte kopplingsverksamheten i kvarteret främst i fastigheterna på Adelgatan och här blev man kvar i över hundra år. Ju större omfattning telegraf- och senare telefonverksamheten fick, desto svårare blev det ju att flytta alla apparater och ledningar.

Den andra sidan, Norra Vallgatan, blev mer känd för den omfattande hotellrörelsen som låg här. Det var dels ”resanderum” för alla som kom eller skulle vidare med järnvägen, dels sjöfolk som behövde billiga övernattningar i land. Noterbara hotell var Jernvägshotellet, Skandia, Köpenhamn, Småland, Central och Horn. Det sistnämnda fick efter ett ägarbyte sitt nuvarande namn 1902, Savoy Hotel.